Lite väl optimostiskt

riktigt så här bra som det beskrivs i expressen tycker jag inte att vi har det. Visst är livet glidigt när den ena förälderna kan ägna all sin tid och kraft åt barnen men förutom det blir livet ofta lite platt. Visst uppskattar jag att vi utan att behöva tänka oss för har kunnat ha mig hemma och ta hand om barnen. Men jag saknar glädjen av att ha ett jobb, kickarna av när man lyckas på jobbet, arbetskamrater, att vara en egen person och inte bara mamma.

Jo, och det där med sömnbrist... mina barn sover inte bättre på nätterna bara för att jag alltid finns tillgänglig för dem....eller jo, 3-åringen som går på dagis somver som en klubbad säl medan 1-åringen som alltid är med mig har fortfarande inte sovit en hel natt.......